Prestigelös?

Prestige betyder anseende, inflytande och är ett substantiv. Ett ord man kan sätta ett, en eller flera framför. Inget ord man kan sätt att framför, som man kan med verb. För då blir det konstigt. Men konstigt blir det också om man säger att någon är prestigelös. För det måste ju innebära att personen är både utan anseende och inflytande. En nolla och nobody.
Men det är precis tvärtom; att vara prestigelös klingar vackert. Det är något man gärna vill vara, något man gärna vill att andra ska säga om en. Det betyder lite svävande att en prestigelös kan förlora en strid utan att tappa ansiktet. En prestigelös kan diskutera utan att tappa humöret eller gå i försvar, komma med undanflykter eller dåliga ursäkter. En prestigelös går heller inte till personangrepp eller tar argumenten personligt.

Det är fint att vara prestigelös.

Men vilket är finast då – att ha prestige eller att vara prestigelös, är frågan.

Nyårsafton 2011

Som alla andra år svämmas media över av året som gått. Det går inte att titta åt något håll utan att få en våg av minnen sköljande både mot och över sig. Det är svårt att värja sig. Både mot minnen och mot de sammanfattande återblickarna.
Det är Sportåret som gick, Året i bilder och Citat vi minns från 2011 i all oändlighet. Vinklingarna kan göras på lika många sätt som det finns redaktörer.

Den ena idén är inte sämre än den andra.

Media fullkomligen slåss om våra minnen. De vill inget hellre än att få visa oss vad som är värt att minnas från året som gått. Vem som är värd att komma ihåg. Vilka misstag som inte ska få glömmas bort, utan måste upp till ytan en gång till, så att de med säkerhet präntas in i minnet. En gång för alla, så att säga.

För det är ju så, att för att kunna minnas och minnas bra, måste minnena återkallas. De minnen som återkallas ofta, minns man bättre. Så ju oftare något nämns, desto lättare kommer vi ihåg det.

Kommer någon någonsin att glömma Nyår, undrar man då…

Julefrid

Förr, på den mörka medeltiden, utlystes julefriden på torget och alla invånarna önskades en God Jul. Då uppmanade man sina medborgare till ett stilla och och fridsamt uppförande och att de skulle fira Julen på ett andaktsfullt sätt i gemenskap, då det ju var Jesus'  födelsedag som firades.
Det utfärdades också en varning till den som hängav sig åt brottslighet under Juletiden: han fick högre straff, just bara för att Julefriden stördes.

Det är mycket som har ändrats under åren. Men en sak består; vår önskan till varandra om en God Jul. Och det är nog detsamma som en önskan om julfrid i vårt moderna samhälle.

Låt Julefrid råda.

Sanna mina ord...

.. Keith Richards, Piaf, Groucho Marx, Miles Davies.. Listan kan bli hur lång som helst. Alla har inte läst dem alla. Och alla stjärnor har inte skrivit någon egen. Men – alla stjärnor och wannabes har en i tankarna - sin självbiografi. Berättelsen om Sig Själv, Boken som lättar på förlåten och låter vanliga människorna få se hur de har det.

En längtan efter att med sina egna ord få berätta hur de själva upplever sin situation. Att ge en exklusiv insyn i deras upphöjda liv. Ge sin syn på Saken.

Man läser. Man fascineras och förundras, skrattar och gråter. Man berörs av deras livsöden – ibland så lika ens eget och ibland så oändligt främmande.

Myter naggas i kanten, glamouren mattas. Människan bakom masken träder fram. Den Riktiga. Den som inte redigerats eller regisserats.

Man sväljer det mesta med hull och hår. Men mystiken tätnar. För ju mer de berättar om sitt liv och ju mer man får veta, desto mera undrar man…

Och till slut kommer frågan:

Är detta sant? Och om detta är sanningen, var det andra då lögner?

Provsmakat

Gräsänka. I dagen mening är det en hustru, vars make är tillfälligt bortrest. Allt enligt NE. Alltid NE. Det är uppslagsverket som, trots priset, borde finnas i var mans (och kvinnas) bokhylla.

Ordet gräsänka kom 1738 och, fortfarande enligt NE, kan det också vara en benämning på en flicka som blivit förförd ute i det fria och därefter övergiven. I den definitionen känns det som ett sorgligt ord. Ett ord som ger en smak av bitterhet och svek. Inte gott alls.

Men – om man håller sig till den moderna betydelsen av gräsänka, så visst kan man väl känna smaken av lite sorgblandad glädje och en doft av sommar i ordet …
Speciellt nu när hösten är på ingående med full kraft.