Nytt år nya föresatser?

2013 är här! Istället för att göra återblickar och summeringar, som så många andra gör vid denhär tiden på året, stirrar jag rakt in i framtiden.

Vad har dethär alldeles sprillans nya året i beredskap åt mej? Kanske är det idel ädel strålande framtidsutsiker som ligger här framför mej? Kanske blir det som det brukar; lite ups och lite downs.

Tja. Jag är ingen siare och lika bra är väl det. Det man inte vet, har man inte ont av.

Välkommen 2013!

Trovärdighetens turer

I många tider har journalister sökt sig till de ”omöjliga” uppdragen.
Senast i raden är det Shibbley och Persson. De åkte till Etiopien. De hade något de ville berätta.
De ville dela med sig av sanningen och därför var de tvungna att åka dit.

Men de stötte på patrull. Både bildligt och bokstavligt.

För att kunna ta sig in i Etiopien for de med osanning. De kom dit på snirkliga och illegala vägar. För det hamnade de i etiopiskt fängelse.

För att komma ut därifrån bad de om ursäkt för vad de gjort och sa framför tevekamerorna saker i stil med att de förstod att de gjort fel.
Hemma i tryggheten igen sa de att allt det de sagt var lögner och att det varit en nödvändighet för att överhuvudtaget komma därifrån.
Att det var ett knippe nödlögner för att rädda sig ur knipan.

Kan man då tro på deras ord nu, när de använt sig av dem så frikostigt för att servera sina lögner innan?

Det var ju inte för orden skull som de fråntogs sin frihet. Det var för att de gick över gränser. Nationsgränser.

Det fria ordet..

Tidigare i veckan blev det full storm kring Tintin - igen. Det har blåst runt honom förut och inte bara i Sverige. Jag har hört att i England måste Tintin i Kongo ha varningstext för att få säljas.
Seriefiguren Tintin är således ett allvarligt hot mot den uppväxande generationens synsätt på sin omvärld.
Han är kolonialismen och rasismen personifierad. Sådana skadliga idéer och felaktiga perspektiv måste stoppas. Förvisso 80 år senare, men ändå. Stoppas ska han.

Människor hamnar i fängelse, torteras och dödas runt om i världen för att de uttrycker obekväma åsikter.
Vi har det bra med vår yttrandefrihet och tryckfrihet.
Men - vad är den friheten värd om bokhyllorna länsas på olämpligt innehåll?
Det blir ju bara en annan form av censur och ett mer modernt och miljövänligt alternativ till nazi-tyskarnas bokbål på 30-talet.


Kulturhusets nya chef kastar ut Tintin
Tintin-översättare: Moralpanik och censur

Aktas!

Det gäller att handskas varsamt med orden! Nej, inte så att man måste väga vart och ett av dem på en guldvåg. Men åtminstone är det så att man ska vara rädd om dem. Inte strössla alltför frikostigt med dem. Då tappar de sitt värde. Eller så får de ett helt annat sorts värde. För orden är laddade – vare sig man vill det eller ej bär de på sina värdeladdningar. Positiva som negativa.

Och om man är lite oaktsam kan det hända att orden som lämnar en uppfattas som något annat än man tänkt sig.

Missuppfattningen är ett faktum. Den kan göra ont för bägge parter.

Och med det i tankarna är det inte konstigt att det finns media-coacher; gurus som ska lära ut till vanliga dödliga hur en enkel fråga på bästa sätt ska besvaras för att undvika missuppfattningar.
Det som är den enes sanning är inte nödvändigtvis den andres – och inte heller den enda sanningen…

Från en klassiker till en annan

Intet nytt under solen. Så är det nog. Alla ord är redan sagda och nerskrivna. Det är bara ordföljden och meningarna som är nya - om ens det.

Jag läste Mary Shelleys Frankenstein härförleden.
I den förekommer en mening som jag minns från en helt annan klassiker.
 "An offer you can't refuse"
Jag läste om meningen en gång till, för jag hajade till när jag kände igen den. Orden är ju för alltid förknippade med Marlon Brando som Don Corleone i Gudfadern. Omöjliga att glömma.
De gick ju som en sluddrande följetong genom filmen.
"I'll give'm and offer he can't refuse"

Mario Puzos Gudfadern kom ut 1969 och filmen kom 1972.
Mary Shelleys Frankenstein kom ut 1818.
Även om Shelley använder ett annat ord än refuse, så är andemeningen densamma.
Ganska häftigt att hela uttryck och inte bara orden i sig, hänger med genom seklen!